vi landade i new york precis i tid. fick stå i kö för att komma igenom tullen i väldigt kort stund för att vara en så lång kö, dom var riktigt duktiga där på att få igenom folk. förutom när det kom till mig. först verkade tullaren helt ok. sen mot slutet så sa han "följ med här" så sträckte han upp mitt pass i luften och ropade "escorting!" flera gånger tills vi kom till nått som såg ut som en polisstation. där förhör dom folk dom tror kommer till usa med andra avsikter än vad man sagt. efter tio minuters väntan fick jag komma fram till en tulltjänseman som frågade varför jag besäker USA. "för volontärt arbete" sa jag "vad ska du göra?" (tur att jag gjort det förut så jag kunde svara. hade det varit förra gången hade jag inte kunnat svara.) "sätta upp taggtrådsstängsel i öknar, bygga vägar i grand canyon och döda tamariskträd. tror jag, det finns olika projekt så man vet inte vad man ska göra innan." "for free? thats like.. slavery." jag sa "haha, ja kanske. fast jag gillar det." "och du gör det här FRIVILLIGT?" "jo, jag gör ju det. jag betalar faktiskt för att göra det." "okej, vad är det du ska göra?" "öhm... volonrärarbeta?" "jo, men exakt, vad?" och så pågick det i en timme ungefär. med många, många pauser från hans sida där han "hjälpte" en kollega med hennes dator. sen kom han tillbaka och frågade samma saker igen. så när jag äntligen kom och hämtade min väska, som var den sista på bandet, var jag glad. 

sen gick jag till terminal A för det var där mitt plan skulle gå från. kl 16.45

på tavlan fanns två plan till phoenix. ett gick 4.30 och ett 5.40 båda från terminal C. så jag frågade en som jobbar där hur det funkar och vilket som var mitt plan. han sa att det hade blivit en ändring och att det som stod på tavlan var rätt och att mitt plan gick 4.30 från terminal C. så jag åkte till terminal C och hittade min gate. då hade jag 30 min till boarding kl 4. så jag satte mig och skrev ner tull.historien i min "dagbok" . sen gick jag fram till disken för att fråga om dom ville byta mitt boardingpass för det brukar dom vilja. klockan var 15.45

tanten bakom disken sa att jag inte var bokad på deras plan. jag skulle åka med US airways och dom var fakiskt continental. jag sa att en kille (som jobbar där) på terminal A hade sagt att det hade blivit ett byte och att jag skulle åka med dom. hon svarade att det inte hade blivit nått byte och att jag skulle åka med mitt plan från terminal A. då frågade jag om hon visste om det hade blivit inställt eller nått för det fanns inte med på tavlan som jag tittat på (ingen av tavlorna jag tittat på). hon svarade att jag inte var med på "hennes" plan. okej, vad ska jag göra då? frågade jag. nu var klockan 16.05 och boardingen hade börjat på "hennes" plan och skulle, om mitt plan gick, börja på mitt plan om tio minuter. hon sa att hon skulle ringa och kolla. sen gav hon luren till sin kollega och gick därifrån. kollegan höll luren och hjälpte samtidigt en annan dam med att boka om dina biljetter. och samtidigt skriva ut boardingpasses till sina kollegor som skulle med på flygplanet. jag började bli stressad. hon sa "vänta lite" till mig. sen kopplades hon bort. så frågade hon mig vad som var problemet. jag sa "nån på terminal A sa att jag skulle hit för att planet var ombokat hit och nu säger din kollega att jag inte finns med på det här planet." nej du ska gå till terminal A. "men boardingen startar om 5 minuter, hinner jag det?" ja, om du skyndar dig. "så jag sprang. fast jag visste inte om planet var inställt eller nått, för jag hade som sagt inte sett det på nån tavla nån stans. men likväl, om det gick så skulle det lyfta om en halvtimme, och jag skulle ut ur terminal C, ta tåget till terminal A gå igenom röntgengrejjerna IGEN (tredje gången på den här flygplatsen) och sen försöka hitta ett plan som inte fanns uppskrivet nån stans. jag kom fram till tåget, fick vänta 4 min på det, sen kom det, jag klev av på A och sprang till tavlorna, hittade inte mitt plan igen, och frågade en som jobbar där var den fanns, visade min biljett (precis som jag gjort förra gången jag var där, fast nu för en annan) den personen sa "us airways har sina gater där borta." är du säker frågade jag? för nån skickade mig till terminal C för en stund sen. så han (eller hon, jag minns inte) frågade sin kollega också, hon sa samma sak. så jag sprang vidare. 10 minuter till avgång. nu fanns mitt plan på en tavla, tydligen så har varje flygbolag sin egen tavla så man måste hitta rätt tavla för att veta var man ska. idiotiskt tycker jag för US airways är långt borta från entrehallen, genom en typ gömd korridor. hon som kollar biljetten innan säkerhetskontrollen sa att jag var rätt. "hinner jag?" frågade jag "oh, god" sa hon och ledde mig förbi halva first class kön. upp med mina grejjer på röntgenbandet, av med skor, ut med datorn som måste ha separat liten låda, ryggsäcken upp på bandet. killen som gick före mig genom metalldetektorn piper det om. han måste gå igenom 3 gånger, och jag måste vänta tills han blivit klappad på. 4 minuter till avgång. jag piper inte. trycker ner datorn i väskan och greppar skorna, och SPRINGER till min gate. som är tom. ingen där, plan utanför fönstret. snacka jag var nära att gråta. 28 och 27 har gaterna brevid varann och delar disk, min är gate 27 och på våran tavla står ingenting. på 28 står det "phoenix sacramento" och där finns en kö. jag frågar den som står längst bak vilket flightnummer det är "261" svarar personen. vilken lättnad. det är mitt plan. två personer står framför den som står framför mig. och efter mig stängde dom hela påstigningen. snacka om att jag var stressad där på slutet. jag skakade. och slocknade på planet. 

jag har nog ännu inte riktigt landat efter den oroligheten. men så glad jag är att jag hann med planet.

 

mia söderström

27 augusti 2011 23:33

Oojoj vilken stressigt upplevelse! Men skönt att det ordnade sig. Ta hand om dig, kram!

 

Sandra

27 augusti 2011 23:35

Usch vad jobbigt. Jag hade satt mig ner och börjat gråta. Vilken tur att du hann med ditt flyg.

 

caroline

27 augusti 2011 23:46

lite stress emellanåt förhöjer livskvalitén, det är jag säker på! glad att du hann ;)

http://carrolinnan.tumblr.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

i början av ACE så blev dom ofta stämda för olika saker, det är väldigt vanlig här när man startar nånting nytt så blir folk skrämda eller nått och stämmer dom. en stämning handlade om att ACE bedrev slavverksamhet eftersom volontärerna inte fick bet...

Jag testar att blogga från min iPod och vi får se hur det går. Jag befinner mig I Kentucky just nu och kommer att gå I två timmar genom Tennessee för att Komma hem till mitt tält som är parkerat I Virginia. Det tycker jag är kul. Det här Tar för ...

jag synkroniserar min dators musik med min ipod. jag vet inte hur bra det går egentligen, men det lär vi få se. jag har iallafall massvis med spotifymusik däri nu så det gör inte så mycket om itunesmusiken inte kommer in. men det vore bra, för jag ha...

mina byxor sprack i san pedro. det var mitt eget fel, jag vet att mina arbetsbyxor spricker vid låren efter tre månader av användning och ändå envisades jag med att just den här gången kanske dom inte gör det. men så sprack dom ju, såklart, jag måste...

emilia! läs inte det här innan den 14 sept, för du borde ha fått ditt brev då. om det kommer fram. om det inte kommit då kan du läsa. fast det är ju ditt val om du vill spoila brevet eller inte. men nu vet du.   guuuuud så varmt det var i san ped...