i min familj älskar vi munkar. nybakade sockriga munkar är bland det bästa vi vet. finns det en munkvagn köper vi minst tio stycken. alltid. 

häromdagen sa en god vän till mig

"if you mix cream cheese and nutella on a bagel, it almost tastes like a donut."

jag tror han och jag pratar om olika munkar.

jaha. så då har alla åkt härifrån nu då. det känns lite trisst. nu måste jag hitta på nått att göra. nån har glömt en bok här. kanske att jag läser den. eller naturkunskapen. jag borde läsa naturkunskapen.

det är tydligen en sträckning jag har. och det känns asdumt, för sträckningar ska väl inte göra så här ont?

vi gjorde en ny video i söndags (innan knäskadan altså) här är den ny, nyupplagd på youtube. fast den har legat på facebook sen i söndags.

jag tror att hon kallade det för en "stukning" men jag måste kolla upp det. och jag har inte ordet här så det får komma senare. det är iallafall ingen fraktur, men jag måste vila knät i minst en vecka. så jag har fått lite ofrivillig semester från arbetet. det känns ganska tråkigt. vad ska jag göra liksom? och hur ska jag få hem käk? jaja, det löser sig nog. tur att det inte var en bruten nacke iallafall.

vi bestämde oss för att åka skidor idag. åkte upp i liften ner för en halv backe och jag tänkte ""fan va brant. jag kommer dö. sluta upp med där nu matilda, du kan åka skidor, du har gjort det massvis med gånger och du måste sluta mesa dig" sagt och gjort, jag tog ett djup andetag och... backen var för brand´t och jag kunde inte svänga och plötsligt kom det ett litet gupp och jag flög all världens väg men landade på skidorna fast den vänstra flög av och jag ramlade. jag bromsade med högerskidan och stannade ca 50 m från backens slut. när jag ställde mig upp för att gå ner den sista biten kunde jag inte stödja mig på höger knä ordentligt och var tvungen att åka på rumpan ner. när jag kom ner upptäckte jag att jag kunde stödja mig ännu mindre än jag trott på höger knä, så dom fick hämta en skooter ch köra mig till sjukstugan. där byttes skootern mot en rullstol och vi kom fram till att höger knä gör ont. 

   jag fick ta en taxi tillbaka till huset och nu ska jag försöka ringa nån som först kan köra mig till en skrivare där jag kan skriva ut mitt försäkringskort (som jag glömde i sverige) och sedan nån stans där dom kan röntga knät. hoppas dom säger "vila några dar så går det över" 

men altså, summan av kardemumman: mesighet är bra saker. ta vara på din mesighet.

häromdagen bakade jag bröd (jag glömde att whole weat suger åt sig mer vatten än vanligt weat. på receptet stog det 13 dl mjöl, efter fem var degen klar) och närmjag knådade degen sa Ayaka (från japan) "what are you doin?" "i´m making bread" och hon blev sååå chockad och har tydligen aldrig sett nån baka bröd förut, hon har inte ens sett en deg. det var ganska kul. sen berättade jag det för Nozomi (också från japan) och hon förstod först inte vad jag menade och sen sa hon "bröd? med en ugn? på riktigt?" det var också väldigt kul.

iallafall. det är vad vi har för oss här, bakar. vi bokade en bil för att åka till... var det nu var. white sands tror jag. sen ändrades dom planerna för en av oss var tvungen att vara tillbaka mycket tidigare än alla andra så vi stannade här. sen bokade vi en bil till för idag för att åka till sedona över dagen men när vi kom  till bilfirman så hade våran bokning inte fastnat i deras system. gubben bakom disken hävdade att vi ringt ett annat bolag "men vad är erat telefonnummer då?" sa vi och han sa några siffror och vi sa "okej, vi ringde det här numret" "det är inte vårat" svarade han och då gick vi en bit ifrån disken och ringde "vårat" nummer och det var visst deras nummer för...ja, lite irriterade blev vi. men men, vi får göra det bästa av situationen och göra nått annat istället.

jag blir mer och mer påmind om min mesighet här. tex: när det är röd gubbe i sverige får man inte gå över men jag gör det ändå. här är det olagligt att gå om det är röd hand (jag vet inte om det är olagligt i sverige) så jag vågar inte gå över gatan om det är röd hand ens om det är mitt i natten och inga bilar ute.

på ett ställe när man ska hem hit så kan man korsa en gårdsplan vid ett hörn eller gå på trottoaren runt. jag vågar inte gå på gårdsplanen (jag tror att det är typ en tandläkarmottagnings gårdsplan) för i vissa stater så får tomtägaren skjuta dig. (har jags ett på film)

när vi har varit ute och dansat vågar jag inte gå ensam hem.

när vi häller upp betongsanden i blandningstråget håller jag andan och springer långt där ifrån för nån sa "andas inte in det där" 

vad jag än plockar upp från golvet böjer jag på knäna för annars kan man skada ryggen. (det känns löjligt när det är typ en burk jordnötssmör)

när jag inte kunde sova i mitt tält och la mig i bilen istället så började jag oroa mig för vad jag skulle göra om emilia plötligt blev sjuk och de var tvugna att köra henne till sjukhuset i "min" bil och john ber mig att gå ut men tänk om hon börjar yra eller blir jättesjuk och inte kan engelska längre och... ja, i den stilen. 

på måndag ska jag åka skidor och jag är fruktansvärt orolig för att bryta både armar och ben och för att dö när jag ramlar ner för ett stup, hur blir man mindre mesig?