idag börjar min "hemresa" men det känns inte som att resa hem. det känns som att jag lämnar mitt hem. jag har egentligen inte saknat nån där hemma, bara lite grann, men jag skulle inte kalla det att jag saknat dom. men folket här, fy tusan, jag har saknadsontimagen redan. några sa jag hejdå till redan i torsdags, och fy! mitt hjärta håller på att gå sönder av saknad, redan. och några sa jag hejdå till igår, fy så det gör ont. idag åker mitt lilla gäng och jag till phoenix för att vi kan få gratis skjuts dit. så sover vi på hotell inatt och imorgon åker emilia hem. nozomi och jag stannar en natt till och jag åker "hem" på måndagsmorgonen. nozomi stannar en natt till och sen åker hon hem. så på måndag är det här äventyret över för mig. för den här gången. men jag kommer tillbaka, och då är iallafall några av dom jag saknar mest kvar. det är bra. 

häromveckan blev det sommar här i flagsaff!  så underbart med sol och värme. man kunde gå i kortleggings och klänning, hur underbart som helst. 

   mitt projekt var i grand canyon den hör gången men på grund av lite olika vildlivs-anledningar så kunde vi inte jobba på den trailen vi skulle (i grand canyon!) så vi fick jobba på en annan trail ca 200 meter från canyonen inne i skogen istället. det var ganska kul, men lite träligt på slutet. en dag tog sam med oss till ett "secret spot" som låg på en plats dit inga stigar går. för att spara naturen var vi tvugna att hoppa på stenar hela vägen dit, det var väldigt kul faktiskt. väl framme såg vi jättefina indianteckningar på väggarna i en liten grottliknande sak. det var urcoolt. vi fortsatte en bit till och kom till ett hål i marken ca 40 meter från canyonkanten. vi fick klättra ner två och två i hålet och det var en grottliknande sak som utmynnade i canyonväggen. jag var asskraj hela tiden, för det var väldigt brant och sandigt så det kändes som man skulle rutcha ner för backen och landa väldigt obekvämt på botten av grand canyon. när jag äntligen tagit mig upp så skakade jag av adrenalinkick i 25 minuter. jag kunde nästan inte njuta av utsikten där nere för jag var så rädd för att ramla, men vilken kick! det var bättre än att göra standup. outdoors stuff rules!