jag har tittat på tv idag. för första gången på mer än 3 månader faktiskt. det var inte så kul, men en sak tänkte jag på, på kanal fyra var det en teaser (jag minns inte vad det heter på mitt modersmål) för solsidan, hon, den blonda tjejen säger "kan vi inte bara åka till new york över en helg? bara du och jag?" och han den prylgalna svarar att hon kan inte uttala det på det där sättet, med dialekt, och så ger han några exempel, vänta, jag ska kolla om klippet finns på youtube eller fyran. 

   nej, jag kunde inte hitta. ni får hålla utkik på fyran helt enkelt. saken är den att jag kan känna igen mig lite i henne, en del ord vill jag inte uttala på svenska. 

   till exempel så kunde vi inte jobba på den trail (led) som vi skulle i grand canyon för en condor häckade där. jag visste inte att det svenska ordet för den fågeln var "kåndåååår" men visst blev jag retad för att jag uttalade det fel. och inte heller vill jag säga "jag vill flytta till arrisåna" för jag vill flytta till arizona. så det så. men klippet är jättekul, jag funderar faktiskt på att titta på programmet bara för att få se det igen.

de senaste dagarna har jag vaknat kl 9, 13, 12, 11 och idag, 9. men idag höll jag på att somna vid frukostbordet, i bilen, vid lunchen och sedan vid middagsbordet. imorgon måste jag gå upp kl 6 för att hinna med mitt tåg. lycka till säger jag bara. caroline, jag känner mig som dig.

det är inte hälsosamt att vakna så här sent och vara trött. jag är så sjukt trött, de senaste dagarna har jag vaknat kl 12 och kl 13. det är så inte alls likt mig så det finns inte. idag blev jag väckt kl nio men orkade inte gå upp så jag fick dra mig upp, tvinga mig själv att gå upp kl halv tio. hur ska det funka om jag måste börja skolan på måndag?

en äcklig sak som är positiv är att mitt snor numera inte är svart längre. jag tror det beror på att jag inte är i öknen längre.

en inte alls äcklig sak som är negativ är att precis som förra gången jag var i USA kom jetlaggen på andra dagen. jag vaknade 10.44 idag av att pappa ringde, sen somnade jag om och sov till kl 13.13

däääm ju jettlag!

så var man hemma igen då... det är inte lika snöigt här längre. faktum är att all snö är borta och det är riktigt grönt, varmt och fint. flädern har inte slagit ut än, men snart så. rabarbern är klar för saftning, och strax ska jag cykla iväg och kolla om liljekonvaljerna har slagit ut.

jag skulle vilja lägga upp en assnygg bild på min vackra solbränna jag fick igår. men eftre att ha letat efter sladden ett tag kom jag på att jag gett bort den. nick sa nämligen en jättesnäll sak till mig för några veckor sen:

on the ride back from lake mead, i had everybody play there guilty pleasure songs. i wised i had youre mp3player by then, cuse you can just put it on and play it all, you dont have any songs that are not guilty plasures.

tack tack sa jag och skänkte honom min mp3spelare inklusive sladd så han kan ladda batteriet. och det var även min kamerasladd, fast jag har en till hemma. 

(och just som jag skrev det här kom jag på att det  inte är ett dugg sant, för min kamerasladd är inköpt i USA, det är filmkamerasladden och mp3sladden som är densamma. men då måste kamerasladden ligga nånstans i min 27.8 kilo tunga resväska och den orkar jag inte packa upp nu.)

nu sitter jag på flygplatsen i phoenix. ska borda planet om ca 45 minuter. då åker jag till san fran, och jag hoppas planet därifrån går till londonia. på aftonbladet står det att askmolnet beräknas nå UK idag. förhoppningsvis kommer jag iallafall till london. det skulle kännas bra. det känns bättre att vara fast i london än i san francisco. men mest av allt hoppas jag faktiskt att jag kommer hem. för jag har börjat längta hem litegrann, flädern borde blomma strax och då ska jag göra saft. och rabarbern borde ha kommit upp, så jag ska göra saft på den med.  

jag ligger just nu i min bäddsoffa på vårat hotel i phoenix. och jag längtar, längtar, längtar tillbaka till flagstaff. jag känner mig väldigt sliten mellan två längtor just nu, för jag har börjat längta lite efter folk där hemma, men om jag fick chansen skulle jag strunta i dom och stanna här. samtidigt är jag jätteorolig för att grimsvötn ska spy ut mer aska så att jag måste stanna här. om det händer kommer jag att vara i USA i mer än 90 dagar, och jag vet inte riktigt vad som händer då. om jag kanske inte får lov att komma tillbaka hit... det vore det hemskaste. nu börjar jag bli frukosthungrig!