idag börjar min "hemresa" men det känns inte som att resa hem. det känns som att jag lämnar mitt hem. jag har egentligen inte saknat nån där hemma, bara lite grann, men jag skulle inte kalla det att jag saknat dom. men folket här, fy tusan, jag har saknadsontimagen redan. några sa jag hejdå till redan i torsdags, och fy! mitt hjärta håller på att gå sönder av saknad, redan. och några sa jag hejdå till igår, fy så det gör ont. idag åker mitt lilla gäng och jag till phoenix för att vi kan få gratis skjuts dit. så sover vi på hotell inatt och imorgon åker emilia hem. nozomi och jag stannar en natt till och jag åker "hem" på måndagsmorgonen. nozomi stannar en natt till och sen åker hon hem. så på måndag är det här äventyret över för mig. för den här gången. men jag kommer tillbaka, och då är iallafall några av dom jag saknar mest kvar. det är bra. 

häromveckan blev det sommar här i flagsaff!  så underbart med sol och värme. man kunde gå i kortleggings och klänning, hur underbart som helst. 

   mitt projekt var i grand canyon den hör gången men på grund av lite olika vildlivs-anledningar så kunde vi inte jobba på den trailen vi skulle (i grand canyon!) så vi fick jobba på en annan trail ca 200 meter från canyonen inne i skogen istället. det var ganska kul, men lite träligt på slutet. en dag tog sam med oss till ett "secret spot" som låg på en plats dit inga stigar går. för att spara naturen var vi tvugna att hoppa på stenar hela vägen dit, det var väldigt kul faktiskt. väl framme såg vi jättefina indianteckningar på väggarna i en liten grottliknande sak. det var urcoolt. vi fortsatte en bit till och kom till ett hål i marken ca 40 meter från canyonkanten. vi fick klättra ner två och två i hålet och det var en grottliknande sak som utmynnade i canyonväggen. jag var asskraj hela tiden, för det var väldigt brant och sandigt så det kändes som man skulle rutcha ner för backen och landa väldigt obekvämt på botten av grand canyon. när jag äntligen tagit mig upp så skakade jag av adrenalinkick i 25 minuter. jag kunde nästan inte njuta av utsikten där nere för jag var så rädd för att ramla, men vilken kick! det var bättre än att göra standup. outdoors stuff rules!

jag sitter på macys cafe igen och känner mig väldigt amerikansk, eftersom jag käka våfflor till frukost på ett cafe med en laptop på bordet. jag älskar att dom har internet typ överallt här. fast lite konstigt är det, för tvärs över gatan har dom ett internet cafe, och där måste man betala för att få internet. skumt.

iallfall, jag beställde våfflor och när dom är klara så kommer personalen att ropa mitt namn, altså måste dom fråga efter mitt namn "whats youre name?" "matilda" "elizabeth?" "Matilda" "oh"

det var roligt.

jag vill stanna i den här staden. jag älskar den. så jag sa det till min mamma varpå hon svarade "gift dig med nån då" så nu är jag förlovad. och min fästman bedrar mig med sin flickvän. det är väldigt roligt. vi kallar varandra "love" och "darling". 

jag har planerat att komma tillbaka hit, men ta en lite omväg till island först och hälsa på underbara Hjördis. hon åkte härifrån igår och vi fick en hel drös med engländare istället för henne. jag saknar henne litegrann redan. 

min plan var att åka och hälsa på eliza igen efter det här, men efter att ha kollat på flygpriser har jag kommit underfund med att det är sjukt mycket billigare att åka till SF på måndag morgon så jag tror jag gör det. 

på tisdag åker jag till grand canyon. det ska bli fantastiskt roligt.

idag ska jag till the mall och köpa skor till mina nära och kära.

vi kom hem på måndagsnatten, ca 2 på morgonen och vi somnade på en gång vilket var otroligt skönt. på tisdagen kollade vi vårat schema, och såg att vi fortfarande var "to be announced" vi skulle börja jobba på onsdagen. så vi packade våra väskor för 8 dagar som vanligt. utan att veta var det skulle bära av. sen började vi laga mat. jag hade saknat hemlagad mat i närapå två veckor så det behövdes verkligen. emilia lagade kokt potatis med nån fisk. fisken gick sönder så vi kallade den för scramblad fisk. till det fick vi en laxröra på en avocado med ägg bredvid. vi bjöd nick på lunch. han gillade inte fisk men tyckte det var gott ändå. efter att vi hade diskat efter lunchen började jag laga middag. det blev luffsa. det var den godaste luffsa jag ätit på väldigt längre. jag har inte ätit luffsa på väldigt läge. den smakade väldigt mycket som sverige.

vid läggdags visste vi fortfarande inte vart vi skulle, så vi ställde klockan på halv sju och gick och la oss.

på morgonen visste vi ännu inte vart vi skulle men vi skulle bli hämtade kl 7. klockan blev halv åtta och den blev halv nio. sen blev den kvart över nio och då började vi möblera om vardagsrummet. kl tio var det klart och en kille i huset gav oss skjuts till kontoret. där sa dom "oj, jag trodde nån sagt det. ni är lediga idag och vi vet inte vad ni ska göra imorgon, men nån kommer och hämtar er. kl 7."

dagen efter var vi klara kl 7. klockan blev kvart över sju och den blev halv åtta. då kom våran bil. vi fick möblera om i vårat matförråd. det kändes inte ett dugg som conservetionwork. sen åkte vi ut i skogen och sågade ner några träd. det kändes underligt eftersom vi inte hann såga ner alla som behövdes sågas ner. dagen efter åkte vi till ett dike och plockade skräp. sen åkte vi vidare till en öppen plats och krattade lite och sådde lite gräsfrön. dagen efter det åkte vi till ett bostadsområde som blir översvämmat lite nu och då. där flyttade vi på sandsäckar. sen var våran arbetsvecka över. efter tre dagar. idag har vi en ledig dag och imorgon ska jag åka på ett projekt i cibola, där ska vi plantera träd. hoppas det blir kul. det tråkiga med det här knasiga schemat är att jag kommer hem hit på fredag istället för på onsdag som alla andra. och en hel drös av mina vänner kommer åka till zion på torsdag och jag vill jättegärna med dom dit. men jag tror att emilia och jag kommer åka dit på fredag kväll och joina de andra.

häromveckan åkte vi till los angeles.  

vid vägkanten där fanns ett staket med en väldans massa skor på.  

   emilia hängde upp sina skor där.

   efter en halv natt på malibubeach som blev abruten av en polisman sov vi resten av natten utanför en bilfirma. bilfirmans bilar var gråa, precis som våran. på morgonen åkte vi och tittade på new york film academy som har en filial i LA precis utanför Universal studios. vi fick en guidad tur runt univeral också, det var uppskattat. efter det åkte vi upp till beachwood och gick på en liten hike.

     ja, detta är då mina recekamrater, emilia på karlstad och patricia från södra tyskland.

   jag kände att jag var tvungen att vara lite gangsta och klättra över ett olagligt stängsel. 

   efter hiken åkte vi ca tre meter bort till mina vänner där vi skulle tillbringa natten. det här är utsikten från våran sovpatio. man ser det inte så bra just här, men den är sjukt vacker, med grönt grönt, och sen hela LA i kängre bort i dimman. vi hr aldrig sovit bättre än vi gjorde där.

      det här var våran värd, han heter mille och är den coolaste femåringen jag träffat på länge. han förstod inte riktigt skillnaden på svenska och engelska än tror jag för när jag frågade annika "how do you say "tack för maten" in here?" så kom han till mig och förklarade väldigt tydligt "ta-ck föööör maaa-ten" det var hjälpsamt. vi blev bjudna på mycket god spagetthi med bacon och senare på kvällen grillade vi marshmallows. det var uppskattat av alla.

   när vi hade gjort LA klart (inkl en tatuering på hollywood boulevard, men jag har inga bilder på den än så den får vänta) så åkte vi till seqoia, en nationalpark i californien. dör har dom världens största träd. det finns högre träd, det finns bredare träd, men inget träd som innehåller med trä än det som står bakom oss på bilden. 

vi var som sagt fortfarande i californien. så vi var inte berädda på att det skulle finnas så här mycket snö där:  den lilla plankan bredvid mig är ett staket. så ni kan ju föreställa er hur mcket snö det var.

   vi avslutade våran resa med att leka apa under ett stort stenblock. efter det här styrde vi kosan hemåt och den resan tog oss bara tio timmar. 

vi fick äntligen en bil! woohoo! tanken var att åka till fossil creek, men det gick inte så bra för det hade snöat och regnat och vägen var gjord av lera brevid ett 100meters stup, så vi vågade inte köra ner utan att fråga nån om vet om det var säkert. vi åkte tillbaka och frågade nån, han sa att vi borde ha fyrhjulsdrift för att åka ner. eftersom vi inte hade det så vi åkte vidare till ett ställe som heter payson. i payson handlade vi mat och bestämde oss för att åka till roosevelt lake. vi körde vilse och hamnade till slut i lost dutshman som var en nationalpark med ett jättefint berg och massvis med kaktusar. vi sov där, och nationalparken hade stängt när vi kom så vi behövde inte betala. dagen efter siktade vi på roosevelt lake igen och med knapp nöd han vi till en bensinmack innan bensinen tog slut. vi stannade till vid roosevelt lake i nån timme och käkade lunch. chips, avacadodipp och beef jerky. därefter siktade vi på sedona. efter några timmar kom vi på att sedona inte var en nationalpark utan en stad så vi stannade vid en annan nationalpark istället. vi betalade inte där heller. sen åkte vi hem. det var en roadtrip på vägarna kan man säga, för vi åkte i princip bara bil och stannade för att äta och sova. men kul hade vi, och det var bra! 

vi hade altså planerat att åka till fossil creek och kartcher caves men missade båda pga tidsbrist och vilsekörningar. men oj, så kul jag hade! det var bra.