i början av ACE så blev dom ofta stämda för olika saker, det är väldigt vanlig här när man startar nånting nytt så blir folk skrämda eller nått och stämmer dom. en stämning handlade om att ACE bedrev slavverksamhet eftersom volontärerna inte fick betalt, ACE vann förståss, en annan handlade om att vi volontärer snor jobb från amerikaner och folk med green card.

   jag "jobbar" för ace och får inte betalt. men ACE "hyr ut" mig till våra projectpartners som betalat mig en timpenning, men den går direkt till ACE och ACE köper tex, mat, verktyg, boende till mig för dom pengarna. ACE vann den stämmningen också men the forestservice bestämde sig för att inte anlita internationella volontärer utan greencard iallafall. fast dom anlitar ACE, men bara amerikaner eller greencards får komma och jobba i the national forests.

   förra veckan var jag och jobbade i coconino national forest. när jag sa det till folk här sa alla "va? är du amerikan?" nej. "har du ett greencard?" nej "did you marry Sam for real????!!" det var riktigt roligt. jag hade/gjorde ju såklart inget av det här. så våran supervisor sa att om någon från the forest service kom förbi så skulle jag hålla mig så tyst och anonym som möjligt i bakgrunden och INTE prata med dom. detta var väldigt underligt tycker jag. 

   vi renoverade iallafall skogen. den brann ner förra året och nu översvämmas den av vatten om det regnar och regnet äter sig ner i marken på ett väldigt fult sätt. så vi la ner stenar i dikena som vattnet skapat för att sakta ner vattnet och bevara trailsen som går där i den helt svarta skogen. helt död är den. fy så smutsig jag var efter de åtta dagarna där ute. fjärde gången jag använde tvål rann det fortfarande av svart lödder från mig. 

   nu har det varit offdays i några dagar och jag har försökt laga min kamera, det har inte gått så bra. när jag startar den och linserna ska åka ut så skrapar och knakar det. altsp har jag smuts där inne, jag har försökt att blåsa bort det med tryckluft, men det har inte gått så bra. jag har också försökt öppna den för att blåsa från insidan men alla mina skruvmejlsar är för stora för skruvarna som sitter i kameran. så igår köpte jag en ny, samma modell som den förra fast utan pekskärm. jag hoppas att jag kommer använda den. 

   idag är planen att vi ska åka till monument valley och antilope canyon, jag håller tummarna för att vi kommer iväg!

Jag testar att blogga från min iPod och vi får se hur det går. Jag befinner migI Kentucky just nu och kommer att gå I två timmar genom Tennessee för att Komma hem till mitt tält som är parkerat I Virginia. Det tycker jag är kul. Det härTar för lång tid, nu drar jag.

jag synkroniserar min dators musik med min ipod. jag vet inte hur bra det går egentligen, men det lär vi få se. jag har iallafall massvis med spotifymusik däri nu så det gör inte så mycket om itunesmusiken inte kommer in. men det vore bra, för jag har med winnerbäck där än vad som finns på spotify. faktum är att jag inte har nån winnerbäck på spotifyen.

mina byxor sprack i san pedro. det var mitt eget fel, jag vet att mina arbetsbyxor spricker vid låren efter tre månader av användning och ändå envisades jag med att just den här gången kanske dom inte gör det. men så sprack dom ju, såklart, jag måste börja lita på mig själv! iallafall, jag smsade pappa på fredagen och bad honom skicka ett par så fort som möjligt eftersom det tar en vecka för grejjer att komma hit. eller iallafall sa dom när jag skickade ett paket till mamma att det skulle ta en vecka för det att komma fram (men nu när jag tittar på brevet jag fick av emilia så stämplades det den 6 sept och idag är det lördag den 10 sept så det borde kommit fram senast igår... skumt) han skickade det iallafall på lördagen eller söndagen. och det har inte kommit fram än. typiskt, nu får jag kanske gå i FYRA veckor med trasiga byxor. (för jag vill inte lägga ut pengar på att köpa nya när ett par nya är på väg) och det eftersom det inte är nån postutdelning idag och inte imorgon och på måndag åker vi innan posten hinner delas ut. och jag vet inte ens om byxorna kommer hit på måndag! dom kanske kommer på tisdag eller ännu senare. iallafall ska jag försöka fråga någon om man kan skicka saker med post till oss i Tennessee. ifall man kan det ska jag be nån på kontoret att omedelbart skicka byxorna vidare till mig. eller så står jag ut och struntar i det... aja, typiskt iallafall att dom inte ville komma fram igår. 

emilia! läs inte det här innan den 14 sept, för du borde ha fått ditt brev då. om det kommer fram. om det inte kommit då kan du läsa. fast det är ju ditt val om du vill spoila brevet eller inte. men nu vet du.

guuuuud så varmt det var i san pedro! jag fattar inte att dom satte mig på det varmaste projektet dom har när dom vet att jag inte klarar värme. men bortsätt från värmen var det ett underbart projekt. vi plockade ogräs från en 3,7 miles lång trail. vi hade ungefär en mile kvar när projektet var över, men vi hade jobbat på duktigt sa dom, och det är ju skönt att höra. sanpedro ligger jättenära arizonas gräns i söder, gränsar mot... new mexico tror jag? eller kalifornien. ca 100 miles från den mexikanska gränsen iallafall, mitt i öknen. men själva san pedro räknas inte som en öken av nån anledning... och det kunde man se. vegetationen var inte alls som i andra ökar. det fanns massor med velvet mosqite träd där, och dom var jättestora, samt en del cottonwood och några enstaka av ett träd jag inte  minns namnet på, men bladen såg ut som videungträdblad. samt, brevid halva trailen rann det en "river". om jag översätter ordet "river" så skulle jag använda ordet "flod" men det som rann förbi oss var mer... ja, ett dike efter en del regn. den var ca en meter bred och en decimeter djup. en själva flodfåran var ca 15 meter bred och man kunde se att vatten nivån ibland var upp till två meter. oftast är floden lika bred som den var nu, en meter, men strax kommer den att torka ur helt. varför vet jag inte, men jag antar att det är den tiden på året. ibland, ibland kommer så kallade flash floods där, men dom är inte så flashiga som jag tänker att en flashflood är, det är mer att den blir som en riktig flod för några dagar och sen återgår till normalt. 

    när vi skulle åka hem bestämde vi oss för att vara ute i god tid, så vi vaknade vid halv fem och startade bilen kvart över fem. vi åkte i ca 2 minuter tills vi stannade vid grinden som leder ut ur parken. den var låst. men nyckel som vi inte hade. så vi fick vänta i ca 30 min på att park hosten skulle vakna och öppna den åt oss, så äntligen vid kvart i sex kunde vi ge oss iväg. efter 15 minuter kom vi till boarder control. fast vi inte passerat någon gräns. vi stannade. dom ville ha allas pass, men jag hade glömt mitt i flagstaff (jag kommer ALDRIG glömma mitt pass igen), pia från tyskland hade valt att inte ta med sitt och niek hade glömt sitt pass och sitt idkort. det tog oss 50 minuter att komma igenom. sen, äntligen där vid sjutiden kom vi iväg och om vi var glada! sen gick resan till flagstaff som smort.

och nu, har jag nyss fått veta att mitt nästa projekt kommer att vara i tennesee! det kommer ta oss 2 dagar att köra dit. hur roligt som hellst! vi ska reparera trails som blivit ivägspolade under översvämmningar. jag ska vara där i en månad och jobba 5 dar, ledig 2. det ska bli så kul! parken heter Cumberland Gap för den som vill googla den.

jahaja, då var klockan 20 över nio och jag är typ färdigpackad inför imorgon. bara sovsäcken och tandborsten som ska packas ner, och dom behöver jag ju idag, så det får bli nerpackat imorgon bitti. annars då? jo, jag gör inte så mycket. folk börjar komma tillbaka idag, det är ju trevligt. fast dom är aströtta, dom har tydligen kört från san diego hela natten. sinnessjukt. när vi tog beslutet att köra hela natten från los angeles utan att sova, kom vi ju hel vid tretiden iallafall. och det var ju asjobbigt bara det, och dom kom hem nu. snacka om att vara utmattade. aja, jag tar nog en promenix till buffalo park senare idag. sen måste jag köpa två stora vattenflaskor. 

vi har fått lite info om vad som komma skall. jag visste typ allt redan förståss, men det var ändå kul att höra på det igen. frächa upp minnet lite liksom. 

   igår var jag ock kollade på ryggsäckar, jag vill ha en som är större än 55 liter. 55 liters ryggsäckar ser assmå ut. jag hittade iallafall en som verkade bra, 68 liter. men den kostar 250 dollar. och jag har tydligen en rygg i storlek s/m och den ryggsäcken var storlek LARGE. typiskt. men jag ska till en till affär och kolla lite till idag så får jag se vad jag bestämmer mig för.

vi landade i new york precis i tid. fick stå i kö för att komma igenom tullen i väldigt kort stund för att vara en så lång kö, dom var riktigt duktiga där på att få igenom folk. förutom när det kom till mig. först verkade tullaren helt ok. sen mot slutet så sa han "följ med här" så sträckte han upp mitt pass i luften och ropade "escorting!" flera gånger tills vi kom till nått som såg ut som en polisstation. där förhör dom folk dom tror kommer till usa med andra avsikter än vad man sagt. efter tio minuters väntan fick jag komma fram till en tulltjänseman som frågade varför jag besäker USA. "för volontärt arbete" sa jag "vad ska du göra?" (tur att jag gjort det förut så jag kunde svara. hade det varit förra gången hade jag inte kunnat svara.) "sätta upp taggtrådsstängsel i öknar, bygga vägar i grand canyon och döda tamariskträd. tror jag, det finns olika projekt så man vet inte vad man ska göra innan." "for free? thats like.. slavery." jag sa "haha, ja kanske. fast jag gillar det." "och du gör det här FRIVILLIGT?" "jo, jag gör ju det. jag betalar faktiskt för att göra det." "okej, vad är det du ska göra?" "öhm... volonrärarbeta?" "jo, men exakt, vad?" och så pågick det i en timme ungefär. med många, många pauser från hans sida där han "hjälpte" en kollega med hennes dator. sen kom han tillbaka och frågade samma saker igen. så när jag äntligen kom och hämtade min väska, som var den sista på bandet, var jag glad. 

sen gick jag till terminal A för det var där mitt plan skulle gå från. kl 16.45

på tavlan fanns två plan till phoenix. ett gick 4.30 och ett 5.40 båda från terminal C. så jag frågade en som jobbar där hur det funkar och vilket som var mitt plan. han sa att det hade blivit en ändring och att det som stod på tavlan var rätt och att mitt plan gick 4.30 från terminal C. så jag åkte till terminal C och hittade min gate. då hade jag 30 min till boarding kl 4. så jag satte mig och skrev ner tull.historien i min "dagbok" . sen gick jag fram till disken för att fråga om dom ville byta mitt boardingpass för det brukar dom vilja. klockan var 15.45

tanten bakom disken sa att jag inte var bokad på deras plan. jag skulle åka med US airways och dom var fakiskt continental. jag sa att en kille (som jobbar där) på terminal A hade sagt att det hade blivit ett byte och att jag skulle åka med dom. hon svarade att det inte hade blivit nått byte och att jag skulle åka med mitt plan från terminal A. då frågade jag om hon visste om det hade blivit inställt eller nått för det fanns inte med på tavlan som jag tittat på (ingen av tavlorna jag tittat på). hon svarade att jag inte var med på "hennes" plan. okej, vad ska jag göra då? frågade jag. nu var klockan 16.05 och boardingen hade börjat på "hennes" plan och skulle, om mitt plan gick, börja på mitt plan om tio minuter. hon sa att hon skulle ringa och kolla. sen gav hon luren till sin kollega och gick därifrån. kollegan höll luren och hjälpte samtidigt en annan dam med att boka om dina biljetter. och samtidigt skriva ut boardingpasses till sina kollegor som skulle med på flygplanet. jag började bli stressad. hon sa "vänta lite" till mig. sen kopplades hon bort. så frågade hon mig vad som var problemet. jag sa "nån på terminal A sa att jag skulle hit för att planet var ombokat hit och nu säger din kollega att jag inte finns med på det här planet." nej du ska gå till terminal A. "men boardingen startar om 5 minuter, hinner jag det?" ja, om du skyndar dig. "så jag sprang. fast jag visste inte om planet var inställt eller nått, för jag hade som sagt inte sett det på nån tavla nån stans. men likväl, om det gick så skulle det lyfta om en halvtimme, och jag skulle ut ur terminal C, ta tåget till terminal A gå igenom röntgengrejjerna IGEN (tredje gången på den här flygplatsen) och sen försöka hitta ett plan som inte fanns uppskrivet nån stans. jag kom fram till tåget, fick vänta 4 min på det, sen kom det, jag klev av på A och sprang till tavlorna, hittade inte mitt plan igen, och frågade en som jobbar där var den fanns, visade min biljett (precis som jag gjort förra gången jag var där, fast nu för en annan) den personen sa "us airways har sina gater där borta." är du säker frågade jag? för nån skickade mig till terminal C för en stund sen. så han (eller hon, jag minns inte) frågade sin kollega också, hon sa samma sak. så jag sprang vidare. 10 minuter till avgång. nu fanns mitt plan på en tavla, tydligen så har varje flygbolag sin egen tavla så man måste hitta rätt tavla för att veta var man ska. idiotiskt tycker jag för US airways är långt borta från entrehallen, genom en typ gömd korridor. hon som kollar biljetten innan säkerhetskontrollen sa att jag var rätt. "hinner jag?" frågade jag "oh, god" sa hon och ledde mig förbi halva first class kön. upp med mina grejjer på röntgenbandet, av med skor, ut med datorn som måste ha separat liten låda, ryggsäcken upp på bandet. killen som gick före mig genom metalldetektorn piper det om. han måste gå igenom 3 gånger, och jag måste vänta tills han blivit klappad på. 4 minuter till avgång. jag piper inte. trycker ner datorn i väskan och greppar skorna, och SPRINGER till min gate. som är tom. ingen där, plan utanför fönstret. snacka jag var nära att gråta. 28 och 27 har gaterna brevid varann och delar disk, min är gate 27 och på våran tavla står ingenting. på 28 står det "phoenix sacramento" och där finns en kö. jag frågar den som står längst bak vilket flightnummer det är "261" svarar personen. vilken lättnad. det är mitt plan. två personer står framför den som står framför mig. och efter mig stängde dom hela påstigningen. snacka om att jag var stressad där på slutet. jag skakade. och slocknade på planet. 

jag har nog ännu inte riktigt landat efter den oroligheten. men så glad jag är att jag hann med planet.