jag drömde en jättejobbig mardröm inatt.

storebror bodde i en jättestor lägenhet med en dörr. så en natt, var det någon som hade brytit upp dörren och tagit sönder den men inte gått in och snott något. när storebror och jag stod i trapphuset och tittade på dörren kom david druid förbi och sa "jag har en extradörr, vill du ha den?" så satte vi in david druids extradörr i lägenheten och allt var frid och fröjd, storebror åkte hem till någon och stannade över natten och när han kom hem dagen efter var dörren upplåst men stängd, och inne i lägenheten var alla saker borta och ingen försäkring gällde eftersom det inte var hans dörr som satt där. och polisen kunde heller inget göra eftersom det inte var storebrors dörr, lite tid gick och en dag var jag hemma hos david druid och vad stod där, om inte storebrors soffa (fast det var den blåa soffan som är mammas och pappas i verkligheten) och jag förstor att det vad david druid som var tjuven och han såg lömsk ut och skrattade läskigt (som tecknade läskiga, elaka figurer skrattar) och jag sprang därifrån utan att kunna göra något- sen vaknade jag till och somnade om.

då började nästa mardröm.

miriam (som är gravid både på riktigt och i drömmen) och jag var på medelhavssemester och parkerade bilen i ett p-garage på en färja (vi var inte på en färja, bara garaget) och gick iväg för att bada, vid stranden var det knökfullt med folk och vi fick zigzaga oss fram till vattnet, i vattenbrynet började miriam att få värkar och vi fick vända tillbaka till garaget, vid bilen stod det en tjuv, han hade brytit sig in utan att ta något och när han såg oss sprang han iväg och miriam och jag var helt enkelt tvugna att köra iväg eftersom hon ju skulle föda. jag hoppade in fram, och hon satte sig bak. dannie (som inte avr med från början) hoppade in bak han också.  vi körde iväg, ut på en bro i new york som sluttade brant uppåt. rakt fram var vägen och lite åt vänster fanns det en vägg och bilen svängde åt vänster, tjuven hade mixtrat med bilen. jag bromsade HÅRT och hann stanna precis innan vi krachsde in i väggen, men bromsarna var så dåliga att bilen gled rakt bakåt, rakt mot en SL-buss som stod parkerad en bra bit bakom oss, och jag kunde inte få stopp på bilen. vi krashade rakt in i bussen och det flög bussbilar runt överallt och plötsligt sprängdes bron och vi flög högt upp i luften (alla levde och var oskadda, miriam hade jätteonda värkar) och fören på bilen pekade neråt, så jag ramlade ut och tänkte "nu kommer jag dö. men de andra kommer klara sig" så jag skulle säga en sista viktig sak så jag skrek "jag la miley cyrus i ratten!" men de andra hörde bara "jag la miley" och resten försvann för  jag var redan så långt ner. sen vaknade jag.

och jag var så spänd! det var riktigt otrevligt att vakna och känna att man inte avr ett dugg utvilad.